Detta är en liten kort historia om vår resa med våra tvillingar i magen, Vincent & Vilja ❤
Den 10/1-2012 plussade vi äntligen, lyckan var total men också rädslan för att förlora det igen som vi gjort för 2 år sen… Vi hade svårt att ta till oss att det verkligen va sant. Alla graviditetstest som vi köpt. Med ägglossningsstickor i hela sänglådan har vi försökt så många gånger få det att ta sig igen, längtan efter att få ett barn tillsammans innan det var försent. Vi hade nog gett upp när det äntligen tog sig.
Chocken kom när vi gjorde första ultrat och det visade på 2 embryo. Tvillingar!! Men herregud, jag Madde hade ju redan 2 stora pojkar och hur skulle jag orka börja om så stort igen? Men med tiden vande man sig och för varje ultra så har det varit så viktigt att båda mådde bra, växte och hade det bra i min mage. Vi fick ganska tidigt reda på att det va en pojke och en flicka – wow! Vilken lycka!! Så speciellt 😀
Graviditeten har varit det tuffaste jag varit med om. Det sägs att det är dubbelt så jobbigt vänta tvillingar. Illamåendet som pågick ända in i slutet, sammandragningarna, utslagna magen som gjorde att man aldrig vågade vara för långt bort från en toalett, järnbristen vi aldrig fick bukt med…. Nu går jag in i vecka 38 på måndag. Jag har foglossning så jag knappt kan gå. Har för länge sen slutat köra bil. Magen får inte plats. Svårt att sova och äta… Ja, man längtar liksom efter sig själv nu. Nu är det nära ändå till sönerna Sebastian och Linus får träffa sina småsyskon och vi får möta våra små som vi följt så länge i magen, vi längtar……. ❤